Rykten om att Beckmans M18-klass håller högre standard än någonsin surrar i visningslokalen redan innan showen har börjat. Eleverna som examineras i vår har under höstterminen 2017 arbetat i samarbete med en rad olika svenska accessoarmärken för att, med utgångspunkt i märkets estetik, skapa ett koncept för varsin höst/vinter 2018-kollektion. Alla plagg vi ser på catwalken, från Robert Jonsson Sacai-esque dekonstruerade och plisserade till Felicia Halén Fredells överdimensionerade och mönstrade, bekräftar ryktet och därtill.
Men det är två av studenterna som etsar sig fast på näthinnan ännu lite extra.
Sissel Kärneskog har arbetat med Horisaki, hattmakarna från Småland som säljs på bland annat Jus i Stockholm. Sissel har, med inspiration i tidens påverkan på mode och samhället i stort, i relation till hållbarhet, skapat en kollektion som bärs av en uppdaterad ballongsiluett som samarbetar med cut outs, slarviga näsblodsröda läppar och såklart – höga hattar. Hon har med avstamp i en tanke om hållbarhet färgat plaggen med kaffe och rödvin (vilket ironiskt och förhoppningsvis felaktigt nog ofta refereras till som kreatörers främsta, legala source of energy) och de organiska färgerna har åldrats under skapandeprocessen. Tiden lurar alltså verkligen mellan de bleknande, roströda draperingarna på byxorna och det svävande släpet på den asymmetriska kjolen. Textilierna som skiftar i mörkt grå är gjorda i lersiden, en kinesisk teknik som uppstod redan på 400-talet. Sissel förklarar att hon valde metoden för att den skapar en naturlig patinering som relaterar till Horisakis estetik. Siluetterna varierar, men ett jordigt cirkustema håller samman looksen, där de organiska färgerna möter stärkta kragar som för tankarna till clowner.
Jag älskar högt och lågt, siden som möter återvunna underställ. Och jag älskar hårt och mjukt, skräddade västar, stärkta ytor i symbios med böljande blanka ytor. Hatten av för Sissel, tid, lera, historia. Jag längtar efter deras gemensamma framtid i modebranschen.
Matilda Ivarssons kollektion tolkar solglasögonmärket Anna-Karin Karlsson och tar med oss till stranden. Eller, den tar snarare med oss till vattenbrynet, och sen dyker vi djupt djup ned i en freaky version av dykargear. Matilda tog avstamp i fisken som har utnämnts havets fulaste – the red-lipped batfish – som ett sätt att drömskt fly från dagens rådande skönhetsideal. Den lever under ytan och det gör Matildas plagg också, det som är i centrum är inte vad som anses vara klassisk skönhet, utan personlighet och berättandet av en historia. Simfötter med klack (Demna skulle börja gråta av glädje om han såg dessa) klapprar fram på catwalken och solhattar som ser ut att ha fastnat i tångsamlingar dryper av tyg. Dykardräkter med opraktiska men tilltalande skärningar och en trekantsbikini över korta sportshorts och en tyllig, ihoplappad överdel skapar en helhet som upplevs som kaotisk men självklar. Matilda har i sin process hyllat Anna-Karin Karlssons öga för detaljer där allt ned till dragkedjor och avslut på snören är noga genomtänkta för att hjälpa till att bära den fula fiskens historia. Tänk att simfötter och slokiga solhattar skulle göra en våt en kall söndagsförmiddag i januari.
