En liten pojkes enorma fantasi projiceras på en matta som kommer till liv och slukar honom. En ung affärsman vaknar en morgon och inser att hans lemmar bytts ut till spröda skalbaggeben, hans torso till ett hårt skal. En ung man går in på Grand Hôtel och byter om till en magkort, randig lurextopp, en ensam röd handske och ett par prickiga byxor, går ut på catwalken med en vikt tidningshatt på sned och alla busvisslar och applåderar. Såklart.
Lazoschmidl presenterar en refererande kollektion som tar avstamp i Roald Dahl och Franz Kafkas surrealistiska, litterära verk. Mönstren i kollektionen hänvisar till tapeter, mattor, gardiner och dukar som i Roald Dahls-k anda slukar (men inte täcker) modellerna. Vilket tar oss från litteratur till konst — några av mönstren är detaljer från inredningar i konstverk. De röda ränderna är direkt översatta från en matta i en David Hockney-målning, prickarna är från en gardin i ett Ken Price-verk och de ljusgula irreguljära, ränderna på de tunt stickade plaggen hänvisar till en Henri Matisse-tavla. Ett subtilt rutigt blommönster konnoterar kakel, men för också mina tankar till Louis Vuittons klassiska monogram. Utvalda plagg är även tryckta med tidigare opublicerade fotografier signerade konstnären, filmskaparen och fotografen Bruce LaBruce.
Nu när märket visar sin fjärde säsong är förväntningarna höga, men utan oro. Med Lazoschmidl vet vi inte exakt vad vi kommer att få, men vi vet att vi kommer att gilla det. Kollektionen Playdate är ungdomlig, lekfull och som alltid bar. Men det finns något nytt i uttrycket — en mjukare och mindre effektsökande sexig energi. Det blottade vägs upp med mycket humor, avslappnade siluetter och färgstarka mönster. En höjdpunkt är de stickade bandeau-topparna med uttrycksfullt broderade ansikten på, stylade i lager med glimrande metallictröjor under. En annan är de paljettdekorerade brottningsinspirerade playsuitsen, en av dem stylad över en transparent, tight tröja med tryckta detaljer vid handlederna. Sammeten som introducerades förra säsongen är tillbaka i en axelbandslös byxdress med strasstexten ”Wet dream” på. Allt ramas in av den påhittighet som är så tydlig i referenserna och just det är väl Lazoschmidls främsta signum; förvandlingen av kroppars sociala kodning genom gränslös fantasi.
Egentligen spelar inte litteratur- och konstreferenserna någon roll. Det som spelar roll är att Lazoschmidl har blivit en referens i sig själva. Sedan deras höst/vinter 2017-kollektion har chaps, sexigt mode med manlig målgrupp och cut-outs fått en allt större roll i olika svenska modeskapares kollektioner. Det syntes otroligt tydligt under Textilhögskolans visning tidigare under dagen. Lazoschmidl växer även utanför Sverige, de får personliga ordrar från globala artister och har nyligen börjat säljas på Opening Ceremony. Tänk att vara så ung, men samtidigt så legendarisk.
