I ett säreget litet rum längst upp på Sven-Harrys konstmuseum, i utkanten av Vasaparken i Stockholm, pågår just nu en modeutställning i det mindre formatet. L’Homme Rouge ställer ut den kollektion som de vann den europeiska deltävlingen av The International Woolmark Prize 2017/18 med. Den internationella finalen avgjordes i januari i år på Pitti Uomo i Florens, och där avgick de dessvärre inte med segern. Som av en händelse råkade jag befinna mig på plats under finalvisningen, och kan ärligt säga (och inte bara för att jag är svensk och därmed en smula partisk) att L’Homme Rouges bidrag var det designmässigt starkaste av alla tävlande. Juryn fattade helt enkelt fel beslut när de inte utsåg L’Homme Rouge till internationell vinnare. Sedan dess har jag ofta återvänt till kollektionen i minnet, vilket inte är vanligt i en tid när modecyklerna går allt snabbare och det som är nyheter ena dagen anses hopplöst förlegat veckan efter. Men, det var något med just den här mini-kollektionen som gjorde starkt intryck och som gett mig anledning till eftertanke. Nu, från 27 juni till och med 1 juli, visas alltså kollektionen upp i sin helhet under takåsarna på Sven-Harrys gyllene hus.

”Det jag tycker om med att visa en kollektion på det här sättet är att den blir tillgänglig för allmänheten på ett bredare, mer demokratiskt vis”, förklarar chefsdesignern Jonatan Härngren. ”Även om det finns starka referenser till våra vanliga kollektioner, och den vanliga L’Homme Rouge-estetiken är tydligt igenkännbar, kunde jag här dra uttrycken ett steg längre och göra dem mer ärliga, mindre anpassade till produktion.”

Kollektionen som sådan är inspirerad av den typ av västkustsbaserad båtbyggarverkstad som Härngren själv växte upp i: ”Samtliga plagg är tillverkade i merinoull. Det materialet kan kännas daterat, men vi har moderniserat och tolkat det på nya sätt genom att använda merinouller som framställts idag, som har tekniska egenskaper. Merinoullen är delvis vattenavstötande, och därför är den vanlig bland de som arbetar nära havet, så det fanns en självklar koppling mellan materialet och den värld jag ofta inspireras av. Jag har också studerat tampar som används för att justera segel – plaggen är justerbara, vilket gör att de kan anpassas efter bärarens behov och stil. Jag har också tittat på typiska arbetarkläder i båtbyggarvärlden, som skjortor och förkläden, och tolkat samtliga i merinoull. Det finns också tekniker som traditionellt använts för att göra trasmattor, men som nu applicerats på helt nya sätt, tolkat i de stickade plaggen.”

Jonatan Härngren: ”Men, det finns en poäng i det som är viktigt – mode behöver nämligen inte bara vara kommers, utan kan lika gärna vara något att titta på, prata om eller tänka kring.”

Utställningsscenografin är byggd för att påminna om en skolmiljö för båtbyggeristuderande: Gamla omklädningsskåp står placerade mitt i rummet, med segel liggandes i en hög bredvid. Trasmattor ligger på golvet och för att ge information om kollektion används en gammal overhead-apparat. För den som inte har enbart trevliga minnen från skoltiden kan inramningen verka lätt ångestframkallande, men estetiken är suggestiv och elegant i sin enkelhet, vilket samtidigt förstärker själva kollektionens marina tema.

”Jag tycker om den kreativa frihet det här projektet har inneburit”, fortsätter Härngren. ”Utgångspunkten var förstås att Woolmark ville att vi skulle arbeta med merinoull, men det gjorde det bara mer självklart för mig att återvända till den typ av träverkstad och båtbyggarkultur som jag själv kommer ifrån och känner till från västkusten, där den typen av ull är så vanligt förekommande. Det som också gör kollektionen speciell är att den inte kommer att sättas i produktion. Varje plagg som vi designade finns bara i ett enda exemplar, och det är dem vi ställer ut nu. De kommer aldrig att finnas i butik eller till försäljning. Men, det finns en poäng i det som är viktigt – mode behöver nämligen inte bara vara kommers, utan kan lika gärna vara något att titta på, prata om eller tänka kring. Det är litet det vi är ute efter med den här utställningen, att visa att mode också kan existera bortom det rent kommersiella.”