En sommarkväll i början av juli cyklade jag ut till en restaurang längst ut på Kungsholmen i Stockholm. Där jag träffar min syster, som arbetar som läkare. Hon berättar att hon nyligen varit på jubileumsträff med sin klass, tio år efter att de tagit sin examen.
Snabbt framträdde ett mönster: de flesta bodde kvar i eller omkring Göteborg (där de också studerat), många arbetade på oglamorösa vårdcentraler, få hade disputerat eller påbörjat forskarkarriärer. Vad är det som pågår? I jämförelse med ungdomstidens högtflygande drömmar, om chefsjobb i New York och kreativa framgångar i Paris, framstod den här vardagen som ointressant och fantasilös.
Under middagen klurade vi på detta. Kunde det vara så att vi kanske hade haft fel om vad som är ett lyckat liv? Min systers gamla studiekamrater hade varit motsatsen till besvikna, tvärtom var de harmoniska och tillfreds. Kunde det vara så att målet inte är att erövra världen med sina framgångar, utan att vara nöjd och tillfreds med det man redan har?
”Vi behöver färre framgångshistorier och fler berättelser om en skön fritid som inte handlar om vad vi har råd att köpa, utan om hur trevligt det är att vila, bortom hetsen att lyckas.”
Inom modevärlden har det länge funnits en tendens att lyfta fram enskilda, särskilt framgångsrika personer. Därför görs det filmer om Raf Simons och Yves Saint Laurent, därför skrivs det böcker om Karl Lagerfeld, Madeleine Vionnet och Coco Chanel. Den geniala kreatören vars namn är skrivet i gyllene bokstäver i himlen och vars designgärning för all överskådlig framtid kommer att prägla modevärlden. Många söker fortfarande till designutbildningar och hoppas att därefter starta företag i eget namn, för att en dag i en avlägsen framtid få sitt namn skrivet med gyllene bokstäver över modehimlen. Men, tänk om den verkliga vinsten inte är att bli omskriven och hyllad, utan att ha ett skönt liv, med behaglig balans mellan arbete och fritid, gott om tid för vänner och familj. Tänk om ”att nöja sig” är den faktiska vinsten?
Så skönt det vore att inte fortsätta vara ”driven”, att sluta ”brinna” för det man gör, att lägga ned planerna på att boken som blir en ”game-changer”, vinna årets stylist på ELLE-galan eller skapa nästa säsongs måste ha-look. Vilken lättnad att istället fokusera på grönsakslandet, lära sig sticka eller träna upp sin turist-italienska. Det vi i så fall behöver är färre framgångshistorier, inte fler. Fler berättelser om en skön fritid som inte handlar om vad vi har råd att köpa, utan om hur trevligt det är att vila, låna en biblioteksbok eller lära sig spela ett instrument, bortom hetsen att lyckas. Tids nog kommer ändå våra arbetsliv vara till ända, och bara några år därefter kommer det mesta vi gjort vara glömt. Och vad har vi då för liv, om vi ägnat decennier åt att bli bra på att vara professionella men glömt att öva upp oss på att vara goda och sunda medmänniskor och individer