Förra veckan hade Mia Skäringers program Kropphets, en serie i tre delar premiär på SVT. Initialt har den fått stående ovationer. Äntligen någon som vågar vara rak och visa sig sårbar. Men efter att ha låtit serien marinera över helgen har jag börjat se andra mönster. 

Kropp och hets. Två ord som sammansatta sammanfattar varje kvinnas vardag. Kunskap är bra – vi bör aldrig sluta vara medvetna och prata om hur vi projicerar, fördömer och moraliserar över den kropp vi blivit givna. Hur vi ser rött inför vår egen kroppsuppfattning, spegelbilden som reflekterar stora lår, stripigt hår eller fel hudfärg. Men kunskap måste också få plockas isär.

Programmet inleds med att Mia är på en baddräktsfotografering, här får vi en inblick i hur en modefotografering går till. En studio, blixtar, lampor och vitt, vitt, vitt. Värmelockat hår och glow. Oljiga ben som bresar eller gränslas över en vit kub. Sedan hamnar bilden på efterbehandling, till en retuschör. Här dras det i samtliga kurvor och Mia Skäringer blir stöpt i den mall som hela modebranschen ju ska ha vigt sitt liv åt.

Men kontraproduktivt så försöker fotografen under plåtningen förklara att han vanligtvis inte retuscherar bilder längre och att det var länge sedan han fått anvisningar likt dessa. Man kan ana att det gör honom illa och att vi trots allt har kommit lite längre än vad serien vill påvisa.

”Vi behöver se och prata om Skäringers Kropphets”, skriver Aftonbladet. Och jag pratar gärna om det faktum att modeindustrin ständigt förenklas och förpassas till skottlinjen för självhat. 

Bless her soul, tänker ni nog nu. Dumma modemänniska som försvarar branschens exkluderande skönhetsideal. Så hur ska vi prata om vad som är skönt? Våra ideal är symboler för samtiden och idag har feminism och vikten av att visa upp andra etniciteter, kroppar och verkligheter letat sig in i modebilden. Lite förenklat, det är på modet att vidga vyerna. Men den analysen lyser med sin frånvaro.

Det är väldigt enkelt att illustrera fixering vid kroppen med smala halvnakna modeller och melankolisk musik. Har vi inte kommit längre än så?

Här, och här och här är till exempel modejobb som inte ser ut som kirurgiska ingrepp. Vi kan prata om kropphets och vi kan prata om mode. Faktum är att många av de mest intressanta modeskaparna gärna hyllar de som går utanför normen, till exempel Alexander McQueen som premierat andra kroppar än de förväntade, likaså Jean Paul Gaultier eller mer nutida Virgil Abloh eller Eckhaus Latta. Här har sedan modekedjor plockat upp influenser från de banbrytande modedesignerna men gjort kampanjer som slätat ut och bytt narrativ. Men något har ju börjat hända, en förändring som under några år har gett upphov till Hopes könlösa storlekar och ställningstagande, Åhléns inkluderande kampanjer, H&M:s nya policy kring retuschering och Weekdays baddräkt- och bikini-kampanj. Men även denna information uteblev.

Svält och hunger efter bekräftelse. Allt som Mia säger sitter i min egen hals som en klump jag ännu aldrig kunnat svälja. Men vad är syftet med att prata om dålig självbild, depressioner och perfekta bilder på sociala medier samtidigt som rörliga bilder från modevisningar projiceras i rutan? Vad har Lazoschmidls lågt skurna byxor med cut-outs vid rumpan att göra med kropphets, när märket är grundat på att de vägrar att se ett motsatsförhållande mellan intellekt och sexualitet? Var är djupet? Men såklart, det är väldigt enkelt att illustrera fixering vid kroppen med smala halvnakna modeller och melankolisk musik. Har vi inte kommit längre än så?

Linda Segtnan i Genushistoriepodden påminner ofta om att försöka vara uppmärksam på att inte reproducera bilder och historier som redan bara bekräftar den verklighet vi lever i. Är det inte precis det som Kropphets gör? För fastän att upplägget och ärligheten är frigörande bekräftar Kroppshets bara kroppshets. Alla mår dåligt av ouppnåeliga ideal, och bekräftar vi dess existens med att skuldbelägga andra kroppar, ja, då är vi bara tillbaka på ruta ett. Men mode är mer än så, det förkroppsligar identitet, lust och smak, och är ett mått förenligt med samtidens rytm.