Hej Modedoktorn, jag vet att man ska följa sin egen inre röst, men jag vill ändå veta vad som är höstens stora trend? Hälsningar, Anouk
Middagen är trevlig. Vi har inte setts på ett par månader och sitter nu på en terrass och äter i solnedgången, på det där sättet som egentligen bara är möjligt under några försvinnande få dagar i juli. Samtalen följer ibland väl upptrampade stigar men slår då och då in på oväntade stickspår. Plötsligt säger värdinnan att det är dags att fotograferas. Jag sitter bekvämt i min stol, tittar ned på min halvätna huvudrätt och väntar artigt på att bilden ska tas. Hinner tänka att efter en viss ålder är få människor, inklusive mig själv, bekväma med att synas på bild. Men, det finns inte utrymme för protester. Värdinnan reser sig, skyndar bort några meter till terrasskanten för att utforska bästa utsikt, och välja ljusvinklar, flytta på möbler och sedan gruppera gästerna så att uppställningen blir som mest attraktiv. Vi lyder, reser oss upp och ställer upp oss vid terrassräcket.
Efteråt ser jag bilderna spridas i sociala medier. ”Middag med gänget”, står det. Men det är ju missvisande, på bilden syns ingen mat, den står och kallnar på bordet som inte fick vara med i bild, till förmån för utsikten över havet nedanför. Bilden visar ju faktiskt tvärtom avbrottet i middagen, inte middagen i sig.
Under semesterveckorna ser jag detta om och om igen. Människor som fotograferar sig själva istället för att ge uppmärksamhet åt sitt sällskap. Varenda del av varenda dag ska dokumenteras, delas, kommenteras, oavsett hur ointressant den är. Se här, en tågstation där jag står och väntar. Titta, jag är i kö till ett provrum med ännu en ful tröja. Dagens insta-undersökning: ska jag äta pasta eller ris till middag? Ställ gärna frågor om mitt livs brist på mening! Överallt omkring mig fotograferas och filmas det. Vår tids sociala medier har blivit en sjuka. Jean-Paul Sartre skrev att helvetet, det är andra människor, och i vår instagram- och snapchatvärld har väl få ord klingat så sant som dessa.
En gång i tiden, i internets barndom, var jag lyrisk inför det nya mediets potential. Som uppvuxen i en minst sagt homofobisk miljö innebar internet ett slut på isoleringen. Jag såg trådar knytas mellan ensamma människor som tack vare den nya tekniken fick ingå i gemenskaper. Idag är jag inte lika odelat positiv. Särskilt barn och unga verkar vara i riskzonen, och mycket pekar på att vår tids ökande siffror för psykisk ohälsa bland unga är relaterat till den obligatoriska närvaron i den digitala världen.
Trendexperten Lidewij Edelkoort hävdar att vår tids största trend är återhållsamhet. Det mest samtida vi kan göra idag är att låta bli. Köpa färre kjolar, klänningar och skor. Renovera ditt kök mer sällan, åk inte till soldränkta stränder vid Medelhavet lika ofta som tidigare. Istället för att köpa nytt, bör vi köpa gammalt och använda det igen. Den här trenden kan kopplas till återhållsamhet också i sociala medier: Fokusera på dig själv istället och släpp tanken på din (imaginära) publik. Läs en bok, se en film eller ta en promenad, men berätta inte om det för någon efteråt.